Fullt upp!

Nu så är mor, far och syrran här och det har varit fullt upp dem här dagarna, dem har bara varit här i fem dagar men vi har hunnit med att tampas med både klädförsäljare och långa promenader.
Då jag fortfarande har skola innebär det att jag har ganska så tight schema, jag känner redan nu att man börjar bli lite sleten:)
Det kommer lite mer uppdateringar senare:


Utanför hotellet


Äter en välförtjänt glass för 6 kr efter att ha gått runt i staden:)

//Stefan

Nej jag är inte död

Dåligt med skrivande på sistone, fy på dig Stefan! Jag kan ju inte direkt skylla på att jag varit oerhört upptagen utan det är nog mer så att jag inte direkt har något nytt att skriva om för tillfället.
Livet här i Beijing flyter på i sin gilla gång, mycket plugg som vanligt... Faktum är att det mesta cirkulerar kring att förbättra kinesiskan under majoriteten av dygnets vakna timmar vilket ibland kan vara rätt så tröttsamt.
Annars då? Förra helgen så åt vi sushi på en japansk restaurang då firade en kanadensisk killes födelsedag.
Det var en sushi buffé med sloganen "allt du kan äta", nackdelen var bara att "allt du kan äta" endast gällde under 2 timmar och då maten kom väldigt långsamt så blev många irriterade, några väl valda ord och begäran om att få tala med chefen resulterade i att allt gick mycket snabbare:)
Kvällen fortsatte med karaoke, tårta och streetfighter. Jag har aldrig varit något riktig fan av Karaoke, det går bättre i onyktert tillstånd men även då så känns det inte riktigt komfortabelt.
Resten av veckan har bestått i en massa tecken innötning och gramatiska satsmönster... Som om inte detta skulle vara nog så har jag dragit på mig ytterligare en förkylning med rinnande näsa och hosta...
Mor far och Anna kommer i morgon så jag ska hämta upp dem på flygplatsen. Hörde just nu att de sitter i Moskva och väntar på sitt nästa flyg..
Nåväl, lär gå tillbaka nu till min bok och dessa tecken....
//Stefan

Ny cyckel!

Det är i morgon 7 månader sedan jag anlände till Kina. Tiden bara flyger iväg. Jag köpte min manliga kommunistcykel med en ram bestående av rosa blommor redan efter andra veckan då jag insåg hur förbaskat bekvämt det är att ha en cyckel. Sedan dess har vi varit näst intill oskiljaktiga. Jag har dock till sist kommit till en punkt då jag insett att det är dags att gå vidare, att vidga vyerna så att säga. Jag är trött på att ständigt vara rädd för att bli misshandlad, att ständigt leva på gränsen. Så idag så bestämde jag mig för att göra slut på vår stormiga relation och skaffa en ny.

Jag letade därför upp en lokal cyckelhandlare och inhandlade en ny. Efter lite prutande så kostade cyckeln 200 kr.
Jag köpte därefter till en extra sadel istället för en pakethållare för 20 kr, ett riktigt bra cyckel-lås för 60 kr och samt en plinga för 5 kr. korgen fick jag på köpet:) Dock så sålde jag det gamla åbäket för 30 kr så totalt gick allt på 255 kr vilket i mina ögon är helt acceptabelt.  


Min nya pärla:)

Dags att studera lite...

//Stefan

Helg!

Första skolveckan avklarad och 1 miljon mindre hjärnceller är död.
Jag och britten Peter har kommit fram till att det är ganska lätt att se skillnad på koreaner och kineser, iallafall här i Wudaokou.
Det är relativt stor skillnad på klädstil, koreaner gillar att klä sig snyggt/modeinriktat och går ofta i högklackat. Sen så är det ren fakto att de flesta koreaner här har blivit begåvade med ett mycket tilldragande yttre.
Koreaner är med andra ord jävligt snygga:) Det finns givetvis kineser som klär sig likväl hyfsat men majoriteten gillar av någon underlig anledning Kalle Anka och mussepigg stilen:) Skämt åsido, ibland undrar man hur sjutton kineser tänker när dem väljer plagg..

Nä nu ska jag äta:)

//Stefan





Torsdag kväll...

Klockan är 22:00 och jag sitter och lyssnar på kinesisk musik och nöter tecken. Jag har kommit fram till den intelligenta slutsatsen att det helt enkelt finns för jäkla många tecken, jag vill minnas att jag satt och pluggade 10-15 engelska glosor i veckan på mellanstadiet vilket jag tyckte var jobbigt redan då, att istället memorera skriftligen 25-30 tecken varje dag är en ren plåga.... Jag har återigen lyckats skaffat mig en ny language partner på samma café vilket bara är bra för mig, helst skulle jag nog behöva en language partner för varje dag eller nåt... Just nu så känns det som om jag ofta kan göra mig själv förstådd på ett eller annat sätt. Men tydligen så kan det tyvärr låta ganska så roligt emellanåt vilket jag vill försöka bli bättre på att undvika:) Dags att fortsätta //Stefan

Ny termin!

Skolan har nu åter börjat och allt börjar sedermera gå tillbaka till sina rutiner. Den här terminen kommer att bli dryg, efter andra dagen så blev vi tvugna att lyssna på en kinesisk dialog och sedan skriva ned allt med TECKEN!!!
Jag har även hamnat i en ny klass, en klass bestående av mest khazakstaner, uzbekistaner och en och annan japan.
En sak är åtminstone säker, om jag tyckte att mina uttal tidigare var under alla kritik så är det ingenting gentemot vissa i den här klassen,vojne vojne....:)

Dagens lektion bestod i att lära oss använda dem gramatiska begreppen komma tillbaka, gå ut, gå in, gå in utifrån, gå upp, gå ner,  etc etc, det låter lätt men kan vara nog så förvirrande och variera oerhört beroende på situation... Kinesiskan är så krånglig ibland, dem ska göra det så förbaskat besvärligt för sig, ibland finns det så onödigt många olika begrepp för samma sak och ibland betyder ett enda ord hundra olika saker... 
Jag kan med säkerhet säga att efter 4 timmar kinesiska så är jag ganska så mör i knoppen, man anstränger sig så mycket för att förstå hela tiden.

Mor, far och syster kommer snart att komma på besök vilket ska bli trevligt, vi får dock hoppas på lite bättre väder tills dess. Det snöade konstigt nog igår. Dem säger att det är en av de längsta vintrarna i Beijing på länge...

Nej nu har jag haft min obligatoriska tupplur så nu ska jag ta itu med läxorna...

//Stefan

Lat!

Suck... Jag har haft noll koncentration dem här dagarna, har inte orkat studera direkt mycket och nästa vecka börjar den nya terminen, motivationen finns där någonstans men tyvärr inte orken....
Just nu sitter jag på stammiskafét. Nuförtiden vet personalen vem jag är och vad jag vill beställa för nåt i förväg, ibland sitter jag så många timmar här så det nästan blir lite pinsamt, men jag finner miljön såpass trevlig plus att man då och då träffar på nytt och intressant folk.

Vädret idag är mulet men det är endå relativt varmt, +8 grader. Allt folk har väl i princip kommit tillbaka till staden, för nån vecka sedan så var Beijing helt dött. I söndags gick tillståndet ut för att smälla smällare, JIPPIE! Tänk er att höra smällare varje dag i 15 dagar, det har varit fruktansvärt drygt så det är skönt att eländet är över, dock så smälldes det riktigt rejält även i söndags kväll...

I morgon så ska jag registrera mig för nästa termin, hoppas det blir lugnare än förra året då jag nästan höll på att dö i den lååånga kön i somras...

//Stefan

Kinesiska låtar

Jag har enda sedan jag kommit hit försökt lyssnat på kinesisk radio samt låtar varje dag då jag anser detta vara en bra övning även om jag inte alltid förstår direkt mycket:)

Personligen så tycker jag att kinesisk musik ibland kan vara lite väl smörigt, oftast så är det i regel alltid någonting med kärlek i majoriteten av all kinesisk musik. Lustigt värre är att vissa låtar förstår inte ens kineserna själva då det ibland inte finns någon egentlig betydelse i lyriken. Hursom så tycker jag trots det rent generellt sett bra om kinesisk musik och tänkte därför bjuda på en sen några år gammal låt men som fortfarande går varm på den kinesiska radion.


Låten heter "Yinxíng de Chìbang 隐形的翅膀" vilket betyder osynliga vingar.

Översättning:
Vers 1
Varje gång jag vandrar genom ensamhet blir jag starkare,
varje gång, även om jag är väldigt sårad låter jag inte en endaste tår se dagens ljus.
Jag vet att jag alltid haft ett par osynliga vingar som jag kan flyga med, flyga genom svårigheter.
Vers 2
Jag går aldrig och tänker att andra har vackra soluppgångar. Jag vet att även solen har sina fläckar.
Jag vet att jag alltid haft ett par osynliga vingar som kan ta mig flygande och ge mig hopp.
Chorus
Jag ser till sist mina drömmar blomma, ungdomens sång som jag sökt är verkligen hög och klar.
Jag ser till sist ödmjukt och uppmärksamt mot framtiden utan rädsla. Framtiden kan vara ett blåsig ställe så jag vill flyga så långt som jag bara kan.
Avslut
Osynliga vingar kan göra dina drömmar mer eviga än vad himlen är lång och lämna en önskan att låta mig själv drömma...

Man måste ju medge att lyriken och låten faktiskt är ganska så vacker eller såsom man säger på kinesiska "Hao ting", de flesta kineser här i Beijing känner till "Yinxíng de Chìbang" och lite då och då kan man höra folk gå runt och nynna den:)

Nä nu är klockan är 06:30 så nu ska jag gå upp, dags att ta en dusch och gå till cafét och studera lite:=)

//Stefan

RSS 2.0