En kulturell grej..
Ja jag kommer ihåg första gången för dryga 6 år sedan då jag anlände till Kina den första gången.
Allt var nytt: språket, lukten, maten, sederna.
Men det man som västerlänning oftast börjar med att testa är maten och det är då som man (om man aldrig tidigare rest till Asien) får kanske sin första riktiga kontakt med dessa förunderliga redskap, "ätpinnarna".
Dessa har en lång historia bakom sig och började användas någon gång under Shangdynastin ca 1766-1066 f.Kr.
Jag har läst i böcker att dem första pinnarna som användes faktiskt var -hör och häpna, klumpiga "trädgrenar" som användes som hjälpmedel för att snabbare få i sig den varma maten utan att bränna fingrarna.
Då den kinesiska matkulturen i nästan alla tider haft maten skuren i mindre bitar så blev det mer eller mindre naturligt att till sist skippa kniven och använda kvistarna som en slags bestick istället eftersom dessa gav mer kontroll.
Då snubben "Konfucius" levde runt 551-479 f. Kr så inverkade han kraftigt på införandet av ätpinnar i det kinesiska samhället. Hans filosofiska läror förutspråkade starkt fred och ickevåld.
Knivar vid matbordet var därmed utslutet då detta påminde om våld mot både människor och djur.
Resultatet blev att användandet av ätpinnar explosionsartat ökade runtom hela Kina och på 500-talet hade ätpinnarna spridit sig till både Korea, Japan och Vietnam. Slut på historie lektionen!
Något nämnvärt jag personligen fick uppleva en gång då jag för första gången reste runt i Kina var då jag av "bekvämlighetsskäl" stack pinnarna rakt ner i riset vilket resulterade i att jag fick väldigt konstiga, nästan ovänliga blickar på mig. Jag fick först senare veta att orsaken till dem konstiga blickarna går tillbaka djupt i deras traditioner. Kineserna brukar nämligen "endast" placera pinnarna rakt ner i en skål med ris om någon nära anhörig dött då detta ingår i en av deras begravninsritualer.
Ska egentligen vara ris men nudlarna får duga:) När jag tog denna bild så möttes jag av protester av kinesen jag åt med trots att jag endast ville ta ett en provbild. Så kom ihåg, tänk noga på hur du placerar pinnarna:)
//Stefan
Allt var nytt: språket, lukten, maten, sederna.
Men det man som västerlänning oftast börjar med att testa är maten och det är då som man (om man aldrig tidigare rest till Asien) får kanske sin första riktiga kontakt med dessa förunderliga redskap, "ätpinnarna".
Dessa har en lång historia bakom sig och började användas någon gång under Shangdynastin ca 1766-1066 f.Kr.
Jag har läst i böcker att dem första pinnarna som användes faktiskt var -hör och häpna, klumpiga "trädgrenar" som användes som hjälpmedel för att snabbare få i sig den varma maten utan att bränna fingrarna.
Då den kinesiska matkulturen i nästan alla tider haft maten skuren i mindre bitar så blev det mer eller mindre naturligt att till sist skippa kniven och använda kvistarna som en slags bestick istället eftersom dessa gav mer kontroll.
Då snubben "Konfucius" levde runt 551-479 f. Kr så inverkade han kraftigt på införandet av ätpinnar i det kinesiska samhället. Hans filosofiska läror förutspråkade starkt fred och ickevåld.
Knivar vid matbordet var därmed utslutet då detta påminde om våld mot både människor och djur.
Resultatet blev att användandet av ätpinnar explosionsartat ökade runtom hela Kina och på 500-talet hade ätpinnarna spridit sig till både Korea, Japan och Vietnam. Slut på historie lektionen!
Något nämnvärt jag personligen fick uppleva en gång då jag för första gången reste runt i Kina var då jag av "bekvämlighetsskäl" stack pinnarna rakt ner i riset vilket resulterade i att jag fick väldigt konstiga, nästan ovänliga blickar på mig. Jag fick först senare veta att orsaken till dem konstiga blickarna går tillbaka djupt i deras traditioner. Kineserna brukar nämligen "endast" placera pinnarna rakt ner i en skål med ris om någon nära anhörig dött då detta ingår i en av deras begravninsritualer.
Ska egentligen vara ris men nudlarna får duga:) När jag tog denna bild så möttes jag av protester av kinesen jag åt med trots att jag endast ville ta ett en provbild. Så kom ihåg, tänk noga på hur du placerar pinnarna:)
//Stefan
Kommentarer
Trackback
