Stefan

In China

Harbin och ett avsked

Tidig Fredag morgon 04:30 och jag har kämpat mig upp redan nu och sitter och surplar en kopp svart kaffe medan jag surfar på Aftonbladet och läser om alla skandaler i Sverige (Jenny Östergren sa K*K i TV rutan) och eländigheter i världen (  Anledningen till att jag är uppe och ränner så tidigt är att det idag bär av till provinsen "Heilongjiang" som ligger i nordöstra Kina. Målet är Heilongjiang provinsens största stad som kallas "Harbin".

Den lilla staden Harbin (bara dryga 9 miljoner invånare) är framförallt känd för sina stora isskulpturer " 冰雕 Bingdiao".

Dock så hoppas vi även på lite rolig skidåkning, jag åkte ju skidor för ett tag sedan en bit utanför Beijing, vilket var riktigt kul men berget var ack så litet, vi får hoppas att norr har bättre av den varan:)

Tåget går 07:15 från den centrala tågstationen "Beijing Zhan 北京站" och tar ca 8 timmar innan ankomst.

Att åka tåg I Kina kan vara riktigt intressant om än något annorlunda. Åker man tåg kan man välja mellan olika klasser: ståplatser, sittplatser, sovplats(hård) sovplats(mjuk). Nu under nyåret har det varit rena slagsmålet om biljetterna. Det är inte ovanligt att kineserna blir tvungna att stå hela vägen hem, allt från 10-24 timmar pga att det endast finns sådana platser kvar. Det brukar oftast vara ganska livat i vagnarna, kineserna gillar att prata med varandra och spela kort. Oljudet börjar tidigt på morgonen redan vid 6-7 tiden så man brukar vakna upp vare sig man vill eller inte.

Den här gången blev det sittplats. 8 timmar kanske inte låter så väldans mycket när man åker tåg i Sverige då man åtminstone har ganska gott om utrymme. Sitter man på ett tåg i Kina så trängs man 2-3 personer på ett väldigt begränsat utrymme. Jag har suttit dryga 17 timmar mellan Changsha-Beijing nonstop vilket var bland det drygaste jag varit med om, jag hade ont i ryggen i flera dagar efteråt då man var tvungen att sitta i flertalet konstiga positioner under hela resan. Därför blir min rekommendation, åker man på längre resor se förtusan till att skaffa en sovplats istället:)

Dock så ska jag inte avskräcka er. I det stora hela så brukar det det vara en mycket trevlig upplevelse att åka tåg runtom i Kina, man får se mycket natur, landskap och byggnader plus att man träffar en hel del intressanta människor.

Tågbiljetten, dryga 290 svenska kr, Vagn nummer 13, plats nummer 30:)

Förra veckan så hade vi avskedsmiddag på "Big Pizza" för tant Hans skyddsling Liu-liu. Hon har beslutat sig för att åka hem till sin lilla by grannprovinsen Hebei. Beslutet verkar bygga på 2 skäl, hon trivs inte riktigt med arbetet (hon har arbetat på det intilliggande internetcafét här i 4 år) Chefen hennes verkar vara ett riktigt jävla praktsvin så jag förstår henne. Det andra skälet är att hon nu fyller 22 vilket innebär att hennes föräldrar anser att det nu är dags för giftemål....

Det blir sjukare, flickstackarn måste nu det här året välja en make som hon kan gifta sig med nästa år. Som jag har förstått det så kommer det komma en grupp helt okända män hem till henne. Hon måste då välja en av dem som ska bli henne framtida make. En helt okänd snubbe, de vet alltså inte ens om deras kemi funkar ihop.

Tant Han brukar säga att det blir bättre med tiden, man lär sig tycka om varandra....

Vilket skämt, i det här stadiet var Sverige för mer än 100 år sedan, Kina är fortfarande kvar i samma traditioner..

Dock så ska man komma ihåg att detta endast i regel fortfarande sker ute på landet. Kineserna som bor i de större städerna har inte alls samma krav på sig såsom de ute på landet. Valet av dotterns make är för föräldrarna ute på landsbygden många gånger avgörande för framtiden då maken måste betala (köpa ut bruden) ur hemmet för att få gifta sig med henne. Just pga det så duger inte vilken som helst, Liu liu har pressen på sig att välja en som har lite pengar och iallafall en hyfsad inkomst...

Då Liu-Liu är den äldsta i familjen fick hon det otacksamma jobbet att dra in pengar istället för att studera. Familjen hade bara råd att betala för en att studera och den lotten föll på hennes yngre syster vilket jag tycker är väldigt synd. Liu-liu är definitivt den smartaste och har stor potential att bli något då hon är riktigt duktig med siffror.

Istället så åkte hon till Beijing och jobbade. Hon tjänade en vanlig månad ca 1900 kr varav hon behöll ett par hundra för sig själv, resterande skickade hon hem till de "blodsugande" föräldrarna.

Jag fick höra av Björn för ett tag sedan att hon på 4 år endå lyckats spara ihop 3000 kr.

För dessa köpte hon en stationär dator. Hade hon sparat de 1700 kronorna varje månad till sig själv dessa 4 år istället för att ge bort dem hade hon haft nog med pengar till att studera nu. Det är jäkligt synd om henne.....

Tant Han och Björn

En Färnebobo och Liu-liu

Allihopa

Wang Yang (vaktmästaren på internetcáfet) och Liu-liu. Dessa två hade en en liten flört men tyvärr så var han tydligen inte god nog för hennes föräldrar...

Då vi inte kunnat köpa hembiljetten tillbaka till Beijing än utan måste göra det i Harbin så ska det bli intressant att se när vi kan tänkas komma hem... Alla kineser är nämligen påväg tillbaka till sina respektive arbeten i Bejing och alla andra stora städer nu efter nyårsveckan, tågen kan minst sagt vara fulla... Men vi får la se:)

Hittar jag en bra dator där så skriver jag från Harbin, annars så blir det när jag kommer tillbaka:)

Lär sätta fart nu och packa klart!

//Stefan

Åh äntligen skriver du lite, jag blir så nyfiken vad som händer!

Det där med tågresan lät intressant, men varför åker ni inte när det är mindre folk? Åh 9 miljoner invånare som lilla Sverige, shit!



Det där med tjejen lät som en film, hennes "elaka" föräldrar som drar bort henne från den hon tycker om. Fast värre är ju sant.



Jag har iaf anmält mig till fortsättningkurs i bugg nu, börjar bli ett riktigt proffs! :) Oj nu blev det långt, hehe.

Hörru, du kommer ju vara värsta experten snart om du fortsätter bugga sådär:)

Jo, det känns lite overkligt, vissa har det bra mycket jävligare än andra...



Ja, Harbin är stort...