Stefan

Ryssar måste vara bland dem otrevligaste varelserna på denna jorden. Dem är helt totalt värdelösa på engelska och frågar man någonting, ja då svarar dem spydigt och tittar snett på en: ”orka, titta en sådan där lågt stående turist igen som inte kan prata världsspråket ryska”. Men vi tar det från början. Det gick riktigt snabbt att flyga från Stockholm till ST. Petersburg . Vädret var dock inte bättre här utan ännu värre, regnet stod som spön i backen. Vi fick åka transitbuss direkt från flyget till terminalen och väl där ställer jag mig i kön efter att ha frågat en rysk tjänsteman om var man ska gå om man vill åka transit till Kina. Han sneglar uttråkad på mig och nickar nonchalant på en kö och smiter sedan snabbt iväg. Efter att ha stått där i nära 45 minuter (lååång kö) och till sist kommit fram till tulltjänstekvinnan så tittar hon på mig och frågar var jag ska. Jag ska till vidare till Kina säger jag på engelska och hon ser ut som ett ufo. Efter hon tänkt efter ett tag så pekar hon på en liten sidogång långt bort i ett hörn med bara ryska skyltar och trycker sedan nästa. Jag har alltså stått och väntat i en trång, svettig och bufflig kö på ingenting vilket gör mig förbannad. Jag frågar mig vidare eftersom det inte finns en tillstymmelse av engelska skyltar så långt ögat kan nå men får bara vassa spydiga svar… Efter mycket traskande bland folk så finner jag en kille som faktiskt har gått (lite) i skolan och han säger bryskt på knackig engelska att jag nu ska vänta vid en ensam disk längre bort som tydligen står obemannad och att jag ska få biljetter där 2 timmar före avgång. Så här sitter jag nu surt och hoppas på ett mindre mirakel. Det är så illa att det fanimig hade varit värt att betala extra bara för att få slippa Ryssland och åka direkt till Beijing. Kineser är i alla fall hjälpsamma eller ger åtminstone sken av att vara det men en apa kunde ge bättre service än dem som jobbar på den här sketna flygplatsen… Det slutar väl med att jag blir kvar här i denna ryska håla☹ Nej säger jag, Aldrig mer Ryssland! 23:15 (svensk tid) eller 05:15 (kinesisk tid) Det är frågan? Då sitter jag till sist äntligen på flyget och jag har fått i mig lite mat, Ganska hyfsat med tanke på att det är flygmat. Kvantiteten kan dock diskuteras, Kvällens meny: Förrätt: gravad lax och sallad, Varmrätt: biff och nudlar. Efterrätt chokladkaka, till detta, ett fluffigt vitt bröd med korv och skinka samt husets/planets rumstempererade juice. Allt detta kom i en smidig liten plastbox. McDonald’s kan slänga sig i väggen☺ Jag hade turen att få sitta själv på två platser vilket gör att man kan bre ut sig lite. Någonting jag har lagt märke till efter mina flygresor till Kina är att flertalet kineser ofta är hövliga nog att gå tillbaka med skräpet till flyvärdinnan eller stewarden långt innan dem ens börjat samla in det. Vi bekväma svenskar hade förmodligen grymtat lite irriterat och suttit trotsigt på baken enda tills någon tagit det ur näven på oss. Jag har också fått prata lite kinesiska. De få hemmagjorda kinesiska meningar jag kan var konstigt nog såpass korrekta att jag flertalet gånger fick flygvärdarna att se ut som fågelholkar när jag sedan börjat prata engelska med dem:) Nu är det runt 5 timmar kvar innan landning, och jag borde försöka sova då det vid landning är morgon i Kina vilket innebär att jag åtminstone inte bör släcka lyset innan 20:00 för att komma in i dygnsrytmen. God natt! 10:30 den 17:e (kinesisk tid) anländer jag sliten till flygplatsen. Jag och att sova i plan har aldrig gått ihop... Kineser är lite lustiga, alldeles efter vi landat och efter dem applåderat av pilotens heroiska landning säger flygvärdinnorna att vi absolut inte får slå på mobiltelefonerna innan vi stannat, de säger det flera gånger samt i högtalarna men innan de hinner avsluta sista meningen slår 70 kineser på mobilen samtidigt. Man kan höra Nokias välkomstfanfar susa likt en våg samtidigt överallt i hela planet och flygvärdinnorna försöker förtvivlade ropa ut igen men ingen lyssnar och får till sist sätta sig ner tysta... På flygplatsen möter en gammal vän, Jerry upp mig och vi tar sedan bussen in till samma hostel som jag bodde på för 2 år sedan och det är där jag sitter och halvsover nu. Jag har redan hunnit skaffa mig ett nytt mobilnummer som jag tyvärr inte fått in i huvudet än. Vill ni nå mig så kan ni ringa "008615210390370" Det var fan mycket krångligare att köpa nummer än vad jag kommer ihåg också, Det lät ungefär såhär: Ringer man dit är det billigare men ringer du dattan blir det dyrare, sms blir billigare om man köper till det tillägget, ska du ringa billigare inom vissa provinser eller vill du endast nöja dig med det billigare tillägget. Suck, jävligt rörigt kort sagt.. Till och med Jerry tyckte det blev mycket. Trött var man också så till slut sa jag bara kör på, det blir säkert bra:) Inlägget blev långt men det får ni stå ut med:) Dags att äta.. //Stefan